Give Him a Good Show

Jag gjorde det idag i alla fall. En elev visade en dikt hon skrivit till sin ofödda bror - och jag blev så rörd att jag började gråta.

I klassrummet.

Sedan visade jag dikten för min kära kollega/syster stora Y. Hon började gråta. Det måste ha känts tryggt för eleverna, att ha två gråtande lärare på samma gång. Vi arbetar med kontinuitet och trygga vuxna på vår arbetsplats, obviously.

Vi är alltså ganska lättrörda i vår familj, milt uttryckt. I sommar ska hon (stora Y alltså, inte min 11-åriga elev) gifta sig, och my biggest concern är inte att det ska regna på deras bröllopsdag eller att R inte ska dyka upp vid altaret, oh nej. Det jag oroar mig för är att jag och lilla Y ska tjuta så högt och länge att vi ska förstöra hela bröllopet.
It could happen.