Give Him a Good Show

Under vårt stopp för att köpa iPodsladd i Eskilstuna hann vi med lite annan action. Thomas var alltför sparsam för att betala fem kronor för att kissa – vilket resulterade i att han flashade kisseriet för en intet ont anande kvinna som råkade öppna dörren.  Mycket underhållande för oss åskådare.

Den ödesdigra dörren

Sedan blev vi stående nästan en timme på motorvägen då det skett en olycka. Finkänsliga som vi är passade vi på att lira lite luftbasket och charader utanför bilen.

 

Sedan lärde Thomas oss något lagligt som han lärt sig av Puma Swedes USA-vistelse. Det var inte rumsrent, och jag nöjer mig med att illustrera med följande bild:

Ni anar inte hur obscen denna hälsning egentligen är

Efter en stunds bilfärd insåg jag plötsligt att jag glömt att packa strumpor. Det löste vi med en avstickare till ICA Maxi i Örebro, där vi slog till på varsitt jättepack strumpor. Lämpligt nog låg Systembolaget vägg i vägg.

För att försäkra mig om min rofyllda plats i baksätet knäckte jag en öl ganska direkt. Killarna såg chockade ut, men jag var nöjd, drack min öl och skapade en kick ass-playlist till iPoden (där brursorna totalsågade alla klassiker med Britney och Arctic Monkeys).

 

Ganska snabbt uppstod ett nytt drama: Jockes kära mor ringer och säger att brandkåren ryckt ut två gånger till huset där vi ska bo. Hans föräldrar hade varit där på morgonen för att elda i kaminen och värma huset åt oss… Men det var så kallt ute att röken inte tagit vägen ut genom skorstenen utan letade sig ut i huset, till brandvarnaren och vidare till brandkåren. Huset står kvar, men det luktade lite funky.

 

Väl framme i Dalsland mådde vi rätt bra. Grabbarna började lira gitarr och jag fick beställa låtar. Det började lugnt och städat, men sedan fann Thomas rockstjärnan inom sig.

De försökte sig också på att skrämma mig med Urkel-inspirerat spökande.

Tur att jag är relativt modig.

 

Vi fick höra att det fanns älgar i parti och minut i Dalsland. Vi såg inte en enda förutom den som Thomas hånglade upp i soffan, och den var rätt klen.

 

Vi försökte åka till Norge, men missade färjan. Då blev Thomas självmordsbenägen och lade sig på vägen. Till saken hör att det inte är så vältrafikerat i bushen, så efter ett tag fick han helt enkelt ge upp och leva vidare - utan Norgeresa.

 

Så vi åkte tillbaka till stugan, ölade lite och spelade ännu mer gitarr. Och eldade.

Jag och Joakim eldade som det aldrig eldats förr. Vi eldade det mesta, och jag ska aldrig mer ifrågasätta när mina vänner Tjoffe och Jonas åker iväg en helg och eldar - jag har blivit eldfrälst.

 

På vägen hem bytte vi knappt ett ord med varandra. Vi var alltför upptagna med att lyssna på P3 dokumentärer om Bombmannen, Stig Berling, Norrmalmstorgsrånet, Lasermannen och Konstkuppen. Rekommenderas! 50 mil gick precis lagom fort.

 

När jag kom hem skulle jag egentligen gå på fest med Hjärtat mitt, men jag var psykiskt slut och stannade istället hemma. För mycket frisk luft och ett folktomt Bengtsfors hade gjort mig folkskygg och grinig, så jag hyrde film, skällde ut det oskyldiga videobutiksbiträdet (för att jag hade förseningsavgifter) och gick hem och drack te. I min ensamhet.

 

Rehab.

 

Nu skulle jag behöva lite ledigt för att återhämta mig från ledigheten.