Trött.

Så inihelvette trött.

Idag kom iaf de små änglarna, första skoldagen. De verkade rätt rara, de små liven. Den största utmaningen detta läsår blir nog att smälta ihop min lärarstil med min medmentors. Hon har jobbat på skolan i 43 år. Man kan enkelt konstatera att vi är från två olika tidsandor.



Mot alla odds överlevde jag också det mycket värdiga inslaget i (den för övrigt mycket roliga och supergenomarbetade) kick-offen för eleverna, där vi vuxna dansade till We No Speak Americano.

Nu: sova. Snarkadreglasussaladdabatterierna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0