Era jäklar

Förresten har jag namnsdag idag. Tack alla som inte grattat. Dåligtdåligtdåligt.

Nä, jag skojade bara. Eller, det är sant att jag har namnsdag, men inte att jag är så sur och sårad som jag ovan lät påskina. Det är lugnt att ni glömde min namnsdag. Jag som ALLTID kommer ihåg era.

Det var inte heller sant.
Men en sak som på riktigt är lite sorgligt, är att vi när jag var yngre alltid firade den här dagen med dunder och brak. Eller i alla fall med fika. Jag, mormor och mamma heter samma sak och brukade fira ihop.

M:s ex heter också samma sak. Det är antagligen därför han valt att bli kär i mig efter henne. Bryt inte ett vinnande koncept, ni vet.

Mamma, borde vi inte fortsätta fira 22 november? Även om mormor inte lever längre. Hon blir nog inte sur :)
Jag kan höra mig för vilka mer som är intresserade. Kanske kan bli en nationaldag av det här eller så.


Kommentarer
Postat av: Fia

Jo, det finns anledning att fira dagen med pompa och ståt. Tänk alla C-tårtor vi åt förr i tiden.

2009-11-24 @ 13:20:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0