Let bygones be bygones

Ja, jag är född tidigt 80-tal. Ja, jag säger freestylebatterier. Nej, 90-orna fattar inte vad jag menar. Det är samma känsla som när man står med ett gäng elever i en affär och Björn Skifs plötsligt stiger in.

-Titta ungar, där är Björn Skifs! ropar man upphetsat.

Den förväntade reaktionen uteblir. Istället ser barnen förvirrade ut några ögonblick för att sedan rycka på axlarna och höja volymen på Justin Bieber i sina iPhones. Medan man känner hur hippheten riktigt rinner av en. Man kan ju lika gärna kliva in på McDonalds och beställa en McFeast & Co. Realitycheck: de finns inte längre, numer är det McFeastMENY som man säger.

Vivo, café au lait, Domus, vhs-film, Prince. No more. Finito. Non plus. Suck. Och jag som bara är 22 år inuti.


(Ylva, this one was for you)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0