Desperate housewife

Som alla torsdagar i hundra veckor bakåt, har vi pannkakstorsdag. Det innebär att jag dukar, plockar fram, gör smeten, ställer fram stekpannor och sedan sätter mig i soffan och surfar medan M får steka (annars luktar mitt hår stekos). Så trodde jag att även denna torsdag skulle arta sig.

Men icke. Polisyrkets sluttider är tydligen lite otydliga ibland.

Och här sitter jag och känner mig som en fru ur ett 40-talsdrama. Med kall stek och skinntäckt sås bredvid de stärkta linneservetterna framför mig på matsalsbordet. Med släckt lampa och utgråten mascara över kinderna.

Kanske lite mindre dramatisk än så, men ändå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0