Give Him a Good Show

Mjölk, pepparkakor och ädelost. Yum.

Pepparkaka blir man ju snäll av. Det var kanske därför denna VANDAL erkände sitt ojuliga brott. Det blir inga klappar där i år, kan jag tänka.

Vaknade sent, men tillräckligt tidigt för att hinna starta ett mindre krig med M, lyckades klä mig i kombinationen klänning(inte en t-shirt som jag trodde)/jeans/Teknikspanarhoodie, oplattat sovtorkat hår och total avsaknad av mascara. Kom ut till den LÅNADE bilen, för att snabbt inse att bilen framför backat in i mig. Och satt fast.
Fotade, tråcklade mig ut, köade mig stressat fram till jobbet.

Kommer fram, dundrar in i personalrummet, skriar professionellt på om min hemska morgon och mina problem baserade på dåliga klädval och uteblivet plattande av håret.

Mitt i allt slår det mig att jag just idag skulle välkomna min lärarstudent. Som jag ska vägleda och fungera som ett föredöme för. En lärarstudent som dessutom arbetat som rektor de senaste åren (m a o en vuxen person).

Och japp. Där var hon. I all sin glans. Och jag i min (glansiga stresspanna).

Som tur var gjorde jag ett bättre intryck som pedagog senare under dagen. Förhoppningsvis.

This is why I go to work.

Brusch, this one's for you.'


För övrigt kan jag avslöja att jag var på ett supersecret-topphemligt möte igår. Om ni bara visste.
Det innehöll iaf överfall, husvagnar och den här låten.

Första februari får ni veta. Muahaha. Inte en dag tidigare.


Jag sitter inne på flera smaskiga hemlisar nuförtiden, ska ni veta.

I am the Godfather. Har iofs inte sett den filmen, men kan tänka mig att han hade några hemlisar innanför västen. Jag har ångan uppe nu, så är det någon mer som vill bikta en hemlis går det himla bra i kommentarsfältet.

Förresten har jag namnsdag idag. Tack alla som inte grattat. Dåligtdåligtdåligt.

Nä, jag skojade bara. Eller, det är sant att jag har namnsdag, men inte att jag är så sur och sårad som jag ovan lät påskina. Det är lugnt att ni glömde min namnsdag. Jag som ALLTID kommer ihåg era.

Det var inte heller sant.
Men en sak som på riktigt är lite sorgligt, är att vi när jag var yngre alltid firade den här dagen med dunder och brak. Eller i alla fall med fika. Jag, mormor och mamma heter samma sak och brukade fira ihop.

M:s ex heter också samma sak. Det är antagligen därför han valt att bli kär i mig efter henne. Bryt inte ett vinnande koncept, ni vet.

Mamma, borde vi inte fortsätta fira 22 november? Även om mormor inte lever längre. Hon blir nog inte sur :)
Jag kan höra mig för vilka mer som är intresserade. Kanske kan bli en nationaldag av det här eller så.

Idag har jag och M varit och kollat in Edward Cullen och Bella Swan och gänget. Gå på bio mitt på dagen va - vilka nya gepp vi tar på söndagen! Bara sådär! We are crazy like that.

Sedan åkte M och fikade med Tjoffe medan jag åkte hem till lilla lägenheten och städade. Ni hör ju vilken fantastisk flickvän jag är. Skurade golv och förberedde middag för hans peeps som kom förbi. Som betalning får jag en bil.

Jag har bil varje dag i två veckor! Wuhu! Statoil, here I come! Latte på McDonken varje dag på väg till jobbet!
Mina drömmar är så glammiga känner jag. Jag drömmer tydligen om det lilla.


Såhär skulle jag se ut om jag vore vampyr. Scary shit, I tell you.

Ska på 30-årsfecke där jag känner INGEN. Därför egofotade jag lite i webcam, och jag slås av: hur naturlig är jag inte framför kameran? 100 procent. Hundradamnprocent.

Jag har sett att RIKTIGA bloggare gör såhär när de ska ut. Vi behöver ju inte tala om det faktum att jag sminkat mig med typ 15 olika produkter i 40 minuter, plattat håret och noga valt topp så att "Nej, jag är inte gravid, tack som frågar"-magen sticker fram.
Nej, nej. Detta är mitt naturliga jag.

Wish me luck.





(Det är ju inte så att jag egentligen ser ut såhär:

Nejdånejdå. Alltid glammig och läppglansig. Au natural. Det är mitt signum.)

Alltså: min käraste kom hem nyss. Vi har inte setts på drygt två dygn då han haft praktik och jag sovit borta och haft mig. Varit äventyrlig. Självständig. Samt ätit en väldans massa socker framför Idol ikväll.

Skulle man inte kunna tro att han skulle bli överlycklig/road/uppmuntrad av att hans tjej ville leka VÄRLDENS roligaste lek då kanske? Full av överspändhet hysteri tröttfniss humor?
Nehej då. Bara ruskande på huvudet fick man.

Jag: Hahaha, det här blir så kul! Du måste välja!

M: Hmmm, jag MÅSTE inte välja, men säg då.

Jag: Okej, du måste ha sex med en kvinna, vad väljer du: Överkropp människa och underkropp fisk eller underkropp människa och överkropp fisk?

M: Eh, nej jag vill inte välja.

Jag: Du måste!

M: Okej, underkropp människa.

Jag: Hahaha, vad äckligt! Hon ba' (gapar med munnen som en fisk och viftar med armbågarna som fenor)

M: ...

Jag: Okej, samma fråga fast gris? Älg? Ko? Hund? Hahahahaha!! (Gör olika imitationer av rörelser och ljud) Hahaha! Så här skulle det se ut!

M: (går och duschar)


Hur kan man inte förstå att det här är en så rolig lek. Fatta en kvinnounderkropp och en grisöverkropp.
Hilarious. Roligt. Kul!
Oink! Oink!
Jag skrattar ju iaf.

Var inte Stephen Simmonds en hyfsat seriös artist för några år sedan?
Som nu behöver förnedra sig i helt otroligt dåliga Cirkus Möller.


Stackars Stephen. Något hemskt måste hänt. Samhällstjänst? Samhällsotjänst?

Taxi till jobbet. Fredagslyx.

Middag med Jess: Damn vad god mat vi gjort.

Sitter ångestklistrad framför Paradise hotel. Min vanliga bad taste gällande tv-program fortsätter alltså.

Jag slås av tanken att jag ALDRIG sett så mycket smaklösa Ed Hardy-kläder på ett ocj samma ställe. Det säger väl en del?

 

Har varit på bio och l'oreal-event med Scarlet. Nice! Den obligatoriska goodiebagen fick vi med oss också. Denna gången var den faktiskt både välfylld och rolig. Mer sånt!

 

Hell yes!

Har precis smällt i mig det här... Ligger på soffan och undrar varför jag tyckte det var en bra idé att dricka typ tolv flaskor vin själv igår. Just nu kan jag inte motivera det över huvud taget.
Om en timme ska jag lätta hemifrån och gå på barnkalas. Det känns... lägligt.
Uuuhhhuuuu....

med mina fina damer och en flaska vin under bältet. Lycklig.

What can I say? They love me. Det här gjorde min dag.

Igår såg jag trailern (trailern!!! Observera, BARA trailern) till skräckisen Paranormal activity och har därför haft svårt att sova inatt och tyckte det var läskigt mörkt när jag väntade på bussen(minusvuxenpoäng). Jag vågade knappt spotta när jag borstade tänderna förut, för jag fick för mig att det skulle stå någon bakom mig när jag tittade upp i spegeln igen.
Och så insåg jag att det var fredagen den 13:e idag.
Vi får se hur dagen utvecklar sig.

Jag gjorde det idag i alla fall. En elev visade en dikt hon skrivit till sin ofödda bror - och jag blev så rörd att jag började gråta.

I klassrummet.

Sedan visade jag dikten för min kära kollega/syster stora Y. Hon började gråta. Det måste ha känts tryggt för eleverna, att ha två gråtande lärare på samma gång. Vi arbetar med kontinuitet och trygga vuxna på vår arbetsplats, obviously.

Vi är alltså ganska lättrörda i vår familj, milt uttryckt. I sommar ska hon (stora Y alltså, inte min 11-åriga elev) gifta sig, och my biggest concern är inte att det ska regna på deras bröllopsdag eller att R inte ska dyka upp vid altaret, oh nej. Det jag oroar mig för är att jag och lilla Y ska tjuta så högt och länge att vi ska förstöra hela bröllopet.
It could happen.

Det är sex veckor kvar till jul, och jag säger välkommen till den årliga julstressen. Jag har inte ens barn än, men ändå är det ett himla planerande hur man ska flänga runt. Det är många personer som är viktiga för mig, och det är samtidigt inte helt lätt att pussla ihop det så att man hinner med alla.

Kommer ni ihåg när julen var en okomplicerad men underbar högtid? Man var typ 8 år, tog inga egna beslut, kunde göra julklapparna i slöjden och var nöjd med att knäcka nötter, kolla på Kalle och somna i soffan, sockerhög och proppmätt vid åttasnåret. Good times.

Adam, this one is for you.
Rykande färskt avsnitt av Himym. Kalla mig tjatig, men det är awesome.

Ännu en fantastisk - och sann - nyhet. I Laholm vill man öka kreativiteten på Kommunhuset genom att  få politikerna att bära olika hattar för att tänka på olika sätt.

Jag. Saknar. Ord.

Köpte precis biljetter till New Moon - på nätet. Vi får se hur det utvecklar sig, med tanke på hur proffsigt det gick till förra gången.

Dagens utan tvekan mest underhållande nyhet:

En havsörn dök ned och tog en kanin.

Pappan ville hämnas sin förkrossade dotter och polisanmälde helt sonika mordet.
Det här är en sann historia. Man brukar ju säga att verkligheten överträffar dikten.

Örnen får väl antas vara anhållen i sin frånvaro.

Frukost. Helt enligt GI.

Ladies and gents, I give you:
ett färskt HIMYM-avsnitt.

Enjoy.

Översättning: Ni kommer försent till fikarummet.

Extra plus för den fancy uppläggningen. Man har väl ett glammigt jobb.

Under vårt stopp för att köpa iPodsladd i Eskilstuna hann vi med lite annan action. Thomas var alltför sparsam för att betala fem kronor för att kissa – vilket resulterade i att han flashade kisseriet för en intet ont anande kvinna som råkade öppna dörren.  Mycket underhållande för oss åskådare.

Den ödesdigra dörren

Sedan blev vi stående nästan en timme på motorvägen då det skett en olycka. Finkänsliga som vi är passade vi på att lira lite luftbasket och charader utanför bilen.

 

Sedan lärde Thomas oss något lagligt som han lärt sig av Puma Swedes USA-vistelse. Det var inte rumsrent, och jag nöjer mig med att illustrera med följande bild:

Ni anar inte hur obscen denna hälsning egentligen är

Efter en stunds bilfärd insåg jag plötsligt att jag glömt att packa strumpor. Det löste vi med en avstickare till ICA Maxi i Örebro, där vi slog till på varsitt jättepack strumpor. Lämpligt nog låg Systembolaget vägg i vägg.

För att försäkra mig om min rofyllda plats i baksätet knäckte jag en öl ganska direkt. Killarna såg chockade ut, men jag var nöjd, drack min öl och skapade en kick ass-playlist till iPoden (där brursorna totalsågade alla klassiker med Britney och Arctic Monkeys).

 

Ganska snabbt uppstod ett nytt drama: Jockes kära mor ringer och säger att brandkåren ryckt ut två gånger till huset där vi ska bo. Hans föräldrar hade varit där på morgonen för att elda i kaminen och värma huset åt oss… Men det var så kallt ute att röken inte tagit vägen ut genom skorstenen utan letade sig ut i huset, till brandvarnaren och vidare till brandkåren. Huset står kvar, men det luktade lite funky.

 

Väl framme i Dalsland mådde vi rätt bra. Grabbarna började lira gitarr och jag fick beställa låtar. Det började lugnt och städat, men sedan fann Thomas rockstjärnan inom sig.

De försökte sig också på att skrämma mig med Urkel-inspirerat spökande.

Tur att jag är relativt modig.

 

Vi fick höra att det fanns älgar i parti och minut i Dalsland. Vi såg inte en enda förutom den som Thomas hånglade upp i soffan, och den var rätt klen.

 

Vi försökte åka till Norge, men missade färjan. Då blev Thomas självmordsbenägen och lade sig på vägen. Till saken hör att det inte är så vältrafikerat i bushen, så efter ett tag fick han helt enkelt ge upp och leva vidare - utan Norgeresa.

 

Så vi åkte tillbaka till stugan, ölade lite och spelade ännu mer gitarr. Och eldade.

Jag och Joakim eldade som det aldrig eldats förr. Vi eldade det mesta, och jag ska aldrig mer ifrågasätta när mina vänner Tjoffe och Jonas åker iväg en helg och eldar - jag har blivit eldfrälst.

 

På vägen hem bytte vi knappt ett ord med varandra. Vi var alltför upptagna med att lyssna på P3 dokumentärer om Bombmannen, Stig Berling, Norrmalmstorgsrånet, Lasermannen och Konstkuppen. Rekommenderas! 50 mil gick precis lagom fort.

 

När jag kom hem skulle jag egentligen gå på fest med Hjärtat mitt, men jag var psykiskt slut och stannade istället hemma. För mycket frisk luft och ett folktomt Bengtsfors hade gjort mig folkskygg och grinig, så jag hyrde film, skällde ut det oskyldiga videobutiksbiträdet (för att jag hade förseningsavgifter) och gick hem och drack te. I min ensamhet.

 

Rehab.

 

Nu skulle jag behöva lite ledigt för att återhämta mig från ledigheten.